lantistjejen.blogg.se

jag är en ensamstående mamma som har många intressen som jag kommer att dela med mig av till er läsare. min blogg kommer att handla om recept, tips i köket, hästar och westernridning. Jag hoppas ni kommer gilla min bloggoch uppskatta dom goda recepten som jag kommer lägga upp. även om jag har dyslexi så älskar jag att läsa och skriva och det hindrar inte mig från att ha min blogg. LYCKA TILL MED ERA BLOGGAR!

Saknaden är stor!

Publicerad 2017-01-29 13:50:31 i Allmänt, westernridning <3,

Som rubliken i detta inlägg säger så är saknaden stor, det går inte att beskriva hur stor den är och min saknad som är stor går till en vän som betyder en massa för mig, han förstår mig och han gör mig alltid glad igen när jag är ledsen, han får mig att glömma bort mina beskymmer och får mig att känna mig stark när jag är svag. Han är min BÄSTA vän någonsin, en vän som alltid kommer att ha en plats i mitt hjärta <3
 
Det finns en hel del  som gör så att man saknar honom, den kontakten som vi hade kommer jag inte kunna få med någon annan även om man försöker så kommer den aldrig bli lika bra som jag hade med Guinness, hans närhet gjorde mig lugn i alla situationer, han tog hand om mig och beskyddade mig, när vi red i skogen eller på banan så blev vi ett med varandra. Jag kunde lita på honom även om han hade sina skutt av lycka eller att något gjorde honom irriterad, han kunde lita på mig när vi red och han utvecklades väldigt bra och positivt. Han blev en helt annan häst, han blev smidig och han stod stilla när man sadlade honom och när man skulle spänna åt sadeljoden igen på banan innan man skulle sitta upp så kunde man släppa och låta tyglarna hänga ner framför honom och han stod stilla. Man behövde inte vara bestämd så att man blev arg på honom, det räckte med att var lätt bestämd så gjorde han det som man ville att han skulle göra. 
 
 
Jag kommer aldrig glömma av en gång när vi skulle ta en tur på ridbanan, allt gick riktigt bra den dagen och alla övningar som man utförde gick perfekt. När vi skulle ta gallopen så blev han glad och jag lät honom springa i en fart som man ville och jag visste att han skulle stanna och sakta ner när jag bad honom att göra detta. När vi kom upp i fart så var det som att man nästan låg ner i marken i kurvorna, jag hade kunnat nudda sanden på banan med min hand om jag hade velat. Han red galoppen med en fart och en smidighet så man började tänka om man kunde träna lite barrow race med honom, men dit kom man aldrig. 
 
Guinness gjorde mig stark igen och han gjorde så mitt självförtroende blev starkare igen <3
 
 

Som sagt så är saknaden mycket stor och han kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta <3 

Just nu så rider jag en annan häst som heter Max som oxå är väldigt fin på sitt lilla sätt, får hoppas att man kommer kunna få en fin relation/samband med honom som jag hade med Guinness.

 

Lycka till och ta hand om era hästar, behandla dom som ni själva skulle vilja bli behandlade och då kan jag lova att ni har vunnit en vän för livet <3

Om

Min profilbild

malin

Jag heter malin och jag läser till undersköterska. jag är en ensamstående mamma som har ett stort intresse inom mat, bakning, odling, hästar och westernridning.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela